Jag står på bron och tittar ner
Ett litet steg, sen finns jag inte mer
Jag blundar och känner vinden i mitt hår
Nerför min kind rinner sakta en tår
I handen håller jag ett kort på min bästa vän, jag viskar;
..."Förlåt mig. Men vi ses nog aldrig igen"
Precis när jag ska ta mitt sista steg ut hör jag en röst
" De får inte va slut"
Jag vänder mig om, de är min vän som skriker
Jag bryr mig inte, fast jag vet att jag sviker.
Jag tar mitt sista andetag och försvinner ner
Min väns sorgsna ögon är de sista jag ser.

Skit fin dikt :)
-emmy